torsdag 2 december 2010

kärleks energi

Vi har inte setts på tusen år men vi leker som det var igår
Vi studsar, dansar, leker glatt! Rullar,  sjunger, en stunds tafatt…
Studsar in i dig, studsar in i mig, ett klot tillsammans utgör vi, ett klot tillsammans utav kärleks energi
Vi är gamla vi är unga, på lätta vingar svävar vi.  Vi är fria, vi är visa , vi är kärlekens magi
Vi studsar ur varandra och säger sen hejdå .  Vi ses  om tusen år igen, vill du leka då?

onsdag 1 december 2010

Total harmoni

Trots allt  vi alla ska lämna här en da...varför så viktigt att jämt vara bra?
...aldrig ett misstag, aldrig ett fel, cool ska man va men inte mycket mer...då blir man alltför för mycke i de flestas  tycke...
Håll tillbaka och du får försaka….
Försaka ett liv som kan va så mycket mer, så oändligt mer än du någonsin ser... ett liv av kärlek och strålar , där faktiskt änglarna skålar... skålar din bägare full av skratt, skålar så du kan  leva glatt, du vara lycklig och helt fri….ett liv i total harmoni...


En sanning kanske inte alltid bär….  men den är alltid som den är…..  Kram och fin kväll!


I-95

Sista smakprovet, nu håller jag för mig själv tillsvidare....blir annat på bloggen framöver :)  Kram och tingeling!

Allt var borta, allt var bortblåst, hon visste inte längre vem hon var eller vart hon var hon visste att Ryssarna var efter henne….Hjälp mig!  Hon låg i fosterställning i baksätet på bilen….Hur hade hon hamnat här…bilen hade körförbud sedan många år tillbaks och efter all medicinering hade hon fölorat sitt körkort…Men här var hon nu….hjälp ..var det enda hon fick fram…..  Var fanns hennes barn?  Hur skulle hon få tag i dem nu….Hon måste ha sina barn nära, nära, krama, känna, lukta, mysa i deras hår som hon gjort när de var små…Hon måste skydde dem från Ryssarna……Hon hade skyddat dem från Ryssarna hela sitt förbannade  liv…de var ju fina barn, visst?  Var är de?  Hon skrek ur sin ångest…..Hjälp!!  ….ingen som verkade höra…..hjälp snyftade hon…… Hon visste vad hon behövde, hon behövde morfin….
Bilen återfanns senare…på något sätt, ingen förstod riktigt hur hamnade hon i bilen uppe vid riksväg I-95,  nära Philadelphia flygplats så hon hade tack och lov inte hunnit alltför långt på den vansinniga färden…Det var vad man trodde då……..Den vansinniga färden hade precis börjat…..

Hon hamnade ännu en gång på Bryn Mawr Institute of psychiatry… Det var ett fint namn minsann på ett sjukhus hon varit på förr och då kallades det rätt och slätt mentalinstitut….


torsdag 25 november 2010

Sally

Ambulansen och Polisen var redan där….. Hon skrek ” Fan , dra här ifrån era jävlar” Stick från mitt hem, vilka tror ni att ni är, Dra!!! Stick!! Förfan era svin…..dra från mitt liv!!!  De insåg att kvinnan var nog tillräckligt stark till överlevnad…De orkade inte med en patetiskt kvinna igen….De kollade hennes puls och frågade igen…. ”Men fy fan era Jävlar!!! Dra!! Låt mig va ifred!! ….Så de drog, hade väl egentligen viktigare saker för sig…än att ta hand om en kvinna i medelåldern som så tydligt inte tagit hand om sig själv….Hon såg försupen ut, billig, fattig…Lägenheten såg ut som skit…förutom några matrecept som hon tidigare samma dag präntat ner ifall hon skulle leva, ifall hon skulle se sina barn igen så hade hon en önskan inom sig att få laga dem en hjärterligt god sista måltid……..
Visst var hon stark Sally, var det när hon hade skramlat ihop de sista örena i bilen så att barnen kunde käka på Mc Donalds…, Var det när hon trodde att ”Ryssarna” var efter henne och henne schizofreni redan hade börjat djävlats med henne….eller var det när hon slipat en kniv som hon tog fram i baren vid första tillfälle någon jävlig man yppat en otrevlighet……Var i låg hennes styrka??  Och var i låg hennes ilska och vansinne ? 

Sally , Royal från England….hamnat i USA, hur hamnat så rätt?, hur hamnat så snett ?
Kärleken började tidigt för Sally….En fadersgestalt som var kärleken och tryggheten själv…..
Hon hade gått genom snön den långa vägen till sina barns far, Doktorn som levde på fin adress, Chamonix Road i St .Davids ….knackat p å dörren till deras vackra hem…. Hon visste det fanns pengar……om bara några dollar så hon kunde äta den dagen…. Doktorn slängde igen sin mahogny dörr hårt, kom aldrig hit igen du ”bitch”……Jag ringer polisen på dig….Med nedsjunket huvud traskade hon tillbaka en timme hem….., men den här gången gick hon inte hem….på vägen fann hon ett schak, en sliten restaurang, ett stopp för alla dessa män som levde i sina truckar, lastbilar….hon gick in, utan en krona i sin ficka…satte sig ner vid ett bord…gjorde sitt bästa att se anständig ut…. Snart nog kom en stor skäggig tatuerad man med ölmage förbi, han hette Johnny…..  Han såg något i denna kvinna och han var ensam….Saknade sin kära fru på västkusten, visste det skulle bli många veckor till nästa kram, till nästa ligg…. Och där satt hon, Sally med tomma ögon men sista hoppet hade inte lämnat henne ännu…Han liksom såg en sista gnista inom henne. Han förstod hon ville ha en kram. Och OM han ville kramas, känna hud emot hud , att få en liten stunds bekräftelse på mänsklighet.  Sally fick sin måltid, spareribs, frenchfries och coleslaw  ihopsmackat på en tallrik… En öl dagen till ära! Skål!!  De gick hem till Sally och knullade…Men den lilla kramen de hann med på slutet var den bästa kramen Sally och Johny haft på länge…. Som om knullet inte var så viktigt….Som om kramen var viktigaste i livet. Den förmedlade en liten stunds kärlek och värme, en sådan som var saknad……  Johnny gick, Sally var kvar i sin säng men hon var glad över uppvaktningen….men nu så ledsen, så tomt , så ensam…..hon grät….länge……
En förtvivlad Sally vaknade upp på onsdagen… med ångest.. Inte sådan ångest man får när man druckit för mycket för det hade hon inte gjort.   En döds och levnadsångest.. Hon visst inte själv då att hennes sista räknade dagar skulle bestå i att hitta denna mannen igen……Visst var det skönt när hans lem trängde in i henne, visst var det skönt…men vad hon saknade mest var kramen…. Denna kram som hade fått henne att känna sig levande om så blott för några sekunder så var denna kram allt, hela hennes liv nu….. Hon ville känna den igen. Hon var sorgsen, så ledsen , saknade kramen och saknade sin Johnny… Hur snabbt hade det gått att bli förälskad.  Hur snabbt hade det gått att aldrig kunna glömma denna man igen….. En klump i magen, sorg…Vad skulle hon göra?
Sally satte på sig sin vackraste röda klänning, rutig, den var gammal men den bästa hon hade, skjölde av ansiktet, tog på sig ett rött läppstift, borstade sitt blondagråa hår och försökte se så fin ut hon någonsin kunde.  Hon hade bestämt sig!  Gick ner till haket där hon varit kvällen innan….

onsdag 24 november 2010

Språk och identitet

Funderat över det svenska språket....Jag ÄLSKAR det svenska språket, har börjat upptäcka det igen...


Känner mig som ett barn som lär sig att  sätta ihop pusselbitar till ett fint, vackert, " eller vad det nu är vad man vill"  pussel!  ♥  Så kan det vara när man tvingats tala ett annat språk i 15 år....Nu är det svenska språket som en kärlekshistoria för mig, en historia där jag har mina rötter.


Känner mig hemma..."gammal kärlek rostar ju tydligen aldrig" Men kan bli så mycket bättre vid återträffen , rena rama romantiken ♥


Det här är återträffen för mig och mitt kära språk som jag varit tvingad att leva utan i 15 år.... Nu har jag fått modet att använda mitt språk igen... Nu får ni hjärtligt gärna följa mig i språkets resa, men mest av allt i mina historiers, minnen och erfarenheters resa....


Just nu sitter jag och skriver på mitt nästa inlägg som handlar om livets labyrinter.... På återseende, hoppas vi ses imorgon igen! Kram!! ♥