Känner mig som ett barn som lär sig att sätta ihop pusselbitar till ett fint, vackert, " eller vad det nu är vad man vill" pussel! ♥ Så kan det vara när man tvingats tala ett annat språk i 15 år....Nu är det svenska språket som en kärlekshistoria för mig, en historia där jag har mina rötter.
Känner mig hemma..."gammal kärlek rostar ju tydligen aldrig" Men kan bli så mycket bättre vid återträffen , rena rama romantiken ♥
Det här är återträffen för mig och mitt kära språk som jag varit tvingad att leva utan i 15 år.... Nu har jag fått modet att använda mitt språk igen... Nu får ni hjärtligt gärna följa mig i språkets resa, men mest av allt i mina historiers, minnen och erfarenheters resa....
Just nu sitter jag och skriver på mitt nästa inlägg som handlar om livets labyrinter.... På återseende, hoppas vi ses imorgon igen! Kram!! ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar